Por la ultima vez

Hola!

Nu ni, sista blogginlägget från Buenos Aires! Jag har ingen aning om hur det kommer ligga till med internet i Salta så det är väldigt oklart när nästa uppdatering kommer. 

Igår avslutade vi Buenos Aires med att besöka Museo Nacional de las Bellas Artes (konstmusem, basically). Mycket fina grejer. Speciellt kändes det skönt att vara på ett museum där det inte gjorde så mycket om man inte kan spanska så bra, konst kan man ju uppskatta ändå :) 

Jag föll lite för den här tavlan eftersom lutningen på marken får det att se ut som att det är en jätteliten jord, och det är gulligt att tänka på. 

Sedan knallade vi runt på en hantverksmarknad och satt i en park och lyssnade på en man som spelade gitarr, massa argentinska klassiker. Jag tänker att det typ var som Cornelis Vreeswijk- och Povel Ramel- låtar, del av kulturarvet. Och vart man än vände sig kunde man hitta någon som satt med en termos och drack mate. Dagen fortsatte sitt argentinska tema med att vi åt klassiska bakverk vilket visade sig vara något av det sötaste hittills. Wienerbrödsliknande deg i olika former fyllda med dulce de leche och toppade med florsocker. Phew. Tillsammans med mate, och alltså det är verkligen ingen hit men det är bara att bita ihop. Kultur är ju kul, det säger alla! 

Kvällen avslutades det med mer argentiska klassiker: asado. Vilket är deras variant av grillat. Man grillar stora mängder kött som sedan serveras i olika omgångar. Jag kan väl säga att jag igår äntligen förstod vad folk menade när de sa att man i Argentina äter kött med kött - jag trodde liksom att det betydde att äter mycket kött, men de betyder verkligen att det är kött MED mer kött. Inget mer. Man äter kött. Glöm potatissallad, pommes frites, pasta. Sallad och bröd fanns att tillgå också i och för sig. Men det var verkligen rejäla mängder kött!

Sist av allt åt vi mer glass - denna gång gick vi till ett ställe där glassen kostade ca 18 spänn för 1/4 kilo. Som sagt, denna stad skulle bli min död!

Så, nästa: Salta. Det ska bli spännande att faktiskt få se var jag ska bo dessa resterande månaderna. Igår kom jag på att äventyret verkligen bara precis har börjat, det är ju 5½ månader kvar! Vilket är både kul och skrämmande. Jag tycker att det här första 10 dagarna känns som länge så det är svårt att föreställa mig så mycket mer. Ahhh. Jag menar, igår var jag lite seg och kände att "nä, nu får det räcka med spanska. Nu nu nu får dem faktiskt ta och ge sig med det här språket". 5 månader till. Det kan bli kul!

Chau!